Adoption: Blandband

Jag har läst Mary Juuselas ”Banden som gör oss till en familj”.

Å ena sidan tyckte jag om den, å andra sidan var det något som saknades. Det är 29 intervjuer med familjer eller delar av familjer som har adopterat. Samtliga är vuxna. Det blir … lite enahanda. Jag snyftar till lite då och då när föräldrarna berättar om barnbesked – det är ungefär så långt jag kan relatera till att själv få uppleva, jag har dessutom varit med när andra fått barnbesked. Det är stort. Tillbaka till boken.

För de allra flesta familjerna har det gått bra. Några är modiga och berättar att det gått snett och det anas också i förordet att snettfamiljer inte har varit särskilt snacksaliga – såklart.

En sak går som en röd tråd, och det är att det tycks viktigt att prata om adoptionen och de biologiska föräldrarna. Och att den där rasismen jag oroade mig för häromdagen inte går att komma undan.

Kanske griper boken inte tag för att det inte är en så unik grej, de där banden som gör oss till en familj. Jag undrar hur boken ”Blodsbanden som gör oss till en familj” hade sett ut. Tänker jag på min bekantskapskrets, så skulle det nog bli lite enahanda. För de flesta familjerna har det gått bra men några modiga berättar ibland om att det gått snett och att de inte riktigt känner sig hemma i sin familj.

Som komplement rekommenderar jag Frank Lindblads ”Adoption”, där finns statistiska fakta och forskning på hur det går för adopterade barn.